Bokblogg A&O&C

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist


När det ofattbara kommer till Blackeberg är det först ingen som märker något. Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när kroppen av en tonårig pojke,tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna.
   Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om.
   Tolvårige Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. Dom blir vänner. Dom blir något mer.
   Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten.
   Låt den rätte komma in är något så unikt som en skräckroman i svensk förortsmiljö. En barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer.

När man sätter in vampyrer i en sådan här svensk förorts miljö så blir det faktiskt väldigt realistiskt. Miljön dödar liksom all fantasy feeling som skulle kunna finnas. På gott och på ont. Jag vet inte om jag skulle rekomendera denna bok till er. Gillar ni svenska gråa förortsböcker? Läs då denna. Den är värd att försöka sig på, men för mig var den lite för svensk och konstig.


//Olivia

Hej kära vänner!


Nu kan vi äntligen beställa den sista delen i Richelle Meads bokserie Vampire Academy. Det är inte för inte som vi har pratat mycket om den här på bloggen. Serien är GRYM! Sista boken finns ute nu. Så gör er själva en tjänst och läs böckerna!




Vampire Academy

Vampire Academy
Frostbite
Shadow Kiss
Spirit Bound
Blood Promis
Last Sacrifice

//Olivia

Av L. J. Smith

Jag är verkligen glad att jag inte gav upp hoppet om denna serie! Den växer mer och mer efter varje sida och nu tycker jag riktigt bra om den! I mitt tidigare inlägg kunde ni läsa lite om handlingen i The Awakening och jag vågar tyvärr inte spilla ut någon vidare information om fortsättningen. Kan bara säga att ännu en vampyr intar sin plats i handlingen mer tydligt och formar berättelsen mer nervkittlande och... sensuell. Jag uppskattar L. J. Smiths verk mer och mer och tycker verkligen The Vampire Diaries är en serie värd att nyttiggöra tid med!

Mer har jag faktiskt inte att säga (eller skriva). Känns bra att få läst ut en bok på en dag. Det var ju en tag sedan det hände. Men nu är Alexandra Back On Track när läxorna äntligen är slut! 
Hittade en Sneak Peak av den tredje delen The Fury i slutet av boken som jag nu ska sätta huggtänderna i!

//Alexandra

Serien som baserats på The Vampire Diaries tog mig med storm. Jag har i vanliga fall svårt för att följa serier. Är lite lat när det gäller att komma ihåg att sitta vid TV:n en viss tid... Som tur är finns tv6play, så vare sig jag missat ett avsnitt eller inte finns de att se där. I alla fall i några veckor. Såklart väcktes nyfiken för böckerna, så jag beställde de två första volymerna som de satt ihop till en bok, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag hade inte räknat med att den skulle vara som serien, men samtidigt trodde jag inte den skulle ha sånna brister... Ändå tycker jag väldigt mycket om den, och hittills har jag bara läst den första volymen, alltså den första halvan, av boken.

The Vampire Diaries - The Awakening, av L. J. Smith handlar om den vackra tonårsflickan Elena Gilbert. Hon är skolans drottning, tjejen alla killar drömmer om, tjejen som alla andra tjejer vill vara. Skolan har precis börjat och allt fortkommer som det brukar; drottningen gör entré och alla vill väldigt gärna veta hur hennes sommar i Frankrike har varit. Men något annat, eller snarare någon annan, fångar hennes intresse. En ny elev har börjat på skolan. Han är från Italien, och med hans moderna kläder i en perfekt -och naturligt blek kropp- får han alla tjejer på fall. Det ljuvliga ansiktet som ramas in av det mörka halvlockiga håret intresserar Elena något förvånandsvärt. Hon gör allt för att fånga hans intresse, men han verkar inte bry sig ett dugg. Efter att ha blivit avvisat ett antal gånger har Elena bestämt sig; hon ska honom, och det finns ingen som kan stoppa henne...

Man kan tycka att handlingen låter mycket ytlig från Elenas perspektiv - och oja, det ÄR den faktiskt! Elena är verkligen en maktgalen diva! Ni läste rätt; huvudpersonen är egoist. Nu kanske jag tar i, men det var i alla fall första intrycket. Grejen är att hon inte insett det själv. Direkt när hon blir avvisat av Stefan (som jag glömde nämna är den mystiska killens namn) känner hon sig oerhört förolämpad och förvånad. Hur skulle någon ens komma på tanken att avvisa henne? Alla killarna tittar ju med förundran på henne när hon går förbi. Varför gör inte han det? Hon är väl medveten om sin skönhet, men snart kommer man in i hennes sätt att tänka. Jag kan tycka att det är väldigt intressant att läsa om en populär tjej som förväntar sig vara älskar av alla. På något konstigt sätt börjar man förstå sig på henne. Böcker om tonåringar brukar ofta handla om mindre populära och osäkra ungdomar. Jag tror det är viktigt att läsa från olika perspektiv.

Nog om Elenas ytlighet. The Awakening är mycket mer än då! Det är förstås en mycket spännande berättelse om vänskap och kärlek, men även död. Det är nämligen så att folk har blivit överfallna i Fells Church (staden berätteslen utspelas i) enda som skolan började. Ingen verkar längre gå säker...

Nu till bristerna jag nämnde förut:
Det känns som att Smith har bara skrivit och skrivit, och aldrig riktigt bearbetat texten. Jag vet själv hur det är när man försöker skriva en hyffsad bra text. Man går för fort fram utan att man märker det. Man märker först sina stora brister när man läser igenom det. Man måste läsa mellan raderna och vara allmänt djup för att inte tycka att serien är för overklig - rent känslomässigt. Kärleken är mer en besatthet, eller förutbestämd. De är som under hypnos. De vet att det bara ska vara såhär och tänker aldrig efter varför de känner som de gör.
Det är som en film! Filmer kan man tycka går för fort fram för de måste ju få med allt på en sån kort tid. "Omeh! De träffades ju precis! Shit, va overkligt!" Precis så kan boken kännas. Som om berättelsen har bråttom att komma till sak. Inte nog med det så är den även skriven i berättandeform - INTE jagform. Men man får fortfarande veta vad de tänker. Elena skriver även dagbok, och det -förstås- i jagform. Det gör så att man får komma henne närmare. Man vänjer sig snabbt vid att läsa i berättandeform, så det är ingen nackdel - men det stärker min filmteori.

Jag försökte dra mina tankar kort, och jag förstår om ni inte fattar vad jag menar. Vill ni förstå vad jag menar så kan ni ju alltid läsa den. Jag vågar inte säga att man ska lägga Vampire Diaries som prio ett i läsplanen, men jag tycker verkligen den är värd att läsa! Jag tycker uppriktigt talat oerhört mycket om den. Som jag nämnde tidigare så behöver man läsa mellan raderna, och kanske vara lite allmänt djup av sig, för att inte störa sig på Smiths sätt att berätta en historia. Och jag tycker bara det är roligt att läsa mellan raderna, så för mig är det inget större problem. Jag vågar även uppriktigt talat säga att jag -vissa stunder- kan vara väldigt djup - Så detta funkar alldeles utmärkt för mig!

Det tog en liten stund för mig att bli klart med det här inlägget. Jag har redan läst en tredjedel ur fortsättningen The Struggle, så ni kan snart finna ett inlägg om uppföljaren! Kanske har jag då ändrat uppfattning? Vi får se!

Keep reading!

//Alexandra 

!VARNING FÖR EN YNKA SPOILER VARNING! inte mycket dock...


Spirit Bound är nu utläst och jag måste säga att jag är inte riktigt fick den där "Yeey-what-a-book"-feelingen. Men den var fortfarande riktigt bra, inte lika bra som jag hoppades på, men jag tror jag kan säga att jag hade rätt höga förväntningar.
   Nu ska jag inte sitta här och säga att jag satt och läste ut den på tre dagar helt oberörd. För det gjorde jag verkligen inte. Jag han med att bli både förtjust, förvånad, arg, glad och lite sur. Det sura kom i slutet när man läser den sista meningen och sedan inser att det dröjer en sådär... 7 månader (December) tills nästa kommer ut. Phust! Och det fräcka med den här boken var att när man läste den hade man verkligen INGEN aning om hur den skulle sluta. Verkligen ingen aning.
När man sitter där med boken och börjar tänka:
"Sådär kan de inte vara!"
"Vafan!?" eller hur man får ett flin när något oväntat händer, det är just då man vet att boken är bra, just för att man bryr sig så mycket och sätter sig in i situationen.
   I början hade jag faktiskt svårt att komma in i språket i boken. Det fick mig att tänka att Richelle skriver rätt konstigt för att jag stakade hela tiden. Men efter några kapitel var man tillbaka till hennes sätt att skriva och man var tillbaka på banan igen.
Dock kändes detta som en upptrappning till nästa bok (sista?) vilket det såklart var, men ändå! Den slutade som om någon kunde ha rivit ut den följande sidan, vad jag menar är att den slutade tvärt, men oh så spännande. En annan sak jag irriterade mig på var Rose. Faktiskt. Jag ville ha mera attityd från henne, mera spydiga komentarer och mera hänsynslösa och dumstridiga beslut. De blev flera mot bokens slut, men jag ville ha mer!
Det ska bli riktigt spännande att läsa Last Sacrifice (titeln skrämmer skiten ur mig!) Den kan verkligen sluta hur som helst! ett halvår kanske inte är så långt tid trots allt...eller?

Burned av P.C and Kristin Cast

"Just because people stop worshipping, doesn´t mean the deity stops existing. The forces of good and evil move in a timeless dance, regardless of mortal whim or fasion."
"But Nyx is the godess."
"Nyx is our godess. You can´t really believe there is only one deity for a world as complex as ours."

Nu har jag just läst de sista sidorna ur Burned. Detta var sjunde delen i serien House of Night.
Denna serie är nog den som jag läst flest böcker ur. Såhär i sjunde boken känner man verkligen att man känner till karaktärerna bra och det är kul att få läsa om dem igen.
Dock var den här boken lite annorlunda jämfört med de andra i serien. Sjätte boken slutade verkligen jättespännande och jag undrade verkligen hur sjunde boken skulle ta sin form.
I House Of Night har man alltid fått följa med huvudkaraktären Zoey, I jag-form. Ibland har man kunnat läsa kortare kap om hennes kompisar, men i denna är det inte längre Zoeys tankar man får ta del av. Såklart kommer det några kapitel där hon berättar, men största delen av boken domineras av hennes vänner.

Nu kan man undra vart Zoey tagit vägen om man inte längre får följa hennes tankar. Även om det inte är Zoey som berättar så är hela boken helt och hållet OM Zoey och hon står hela tiden i centrum. Vilket är bra, det är så man vill ha det.
Jag blev dock lite arg i början när jag (förlåt) bläddrade igenom för att se när Zoey var med igen och upptäckte hur få kapitel det var. Efter att kommit en bit in i boken märkte man att man inte längre behövde Zoey som berättare för att boken skulle hålla uppe mitt intresse. Man kom ännu närmare de andra karaktärerna vilket var mycket kul! Plus att det blev mycket roligare när det väl var ut Zoeys synvinkel. Jaa...jag tror ni fattar grejjen. I Burned fick man läsa om lojalitet, trofasthet, äkta kärlek, nyfunnen kärlek, förnekad kärlek och mycket mer!Boken var, som vanligt i House Of Night, läsvärd!
Awakened heter fortsättningen och kommer ut i oktober, vilket inte är så långt kvar om man räknar med hur långt tid det skulle kunna ta...eller något...

As his eyelids fluttered open, I heard Nyx´s Musical laughter fill my mind, and her voice was saying:
No, Daughter, It´s not all over. It´s just the beginning...


Fortsättning:

Awakened (Oktober 2010)


//Olivia

Av Beth Fantaskey

"You can't tell me you want to marry me. You just called me a child!"
Lucius took a long time choosing his words. "You are a puzzle to me, Jessica," he finally said. "A mystery. But at least I am open to the possibility of exploring that which I don't understand."

Baksidan av boken: (Översatte själv, så visa barmhärtighet)
Att gifta sig med en vampyr passar definitivt inte in i Jessica Packwoods sistaårs "skaffa ett liv"-plan. Men då dyker en bizarr (och otroligt het) utbytesstudent som heter Lucius Vladescu upp och påstår att Jessica är en rumänsk vampyrprinsessa från födseln och att han är hennes sedan länge förlorade fästman. Rustad med nyfunnen självsäkerhet och en kopia av "Growing Up Undead: A Teen Vampire's Guide to Dating, Health, and Emotions", gör Jessica en dramatisk förvandling från ordinär amerikans tonåring till glamorös europeisk vampyrprinsessa. Men Jessica har aldrig ens blivit kysst - hur kan hon möjligen tillåta sig själv att ingå i ett långsiktigt förhållande? Eller ett evigt förhållande, för del delen?


Till en början blev jag lite besviken. Fast det är svårt att inte bli det efter att ha läst en sån fantastisk bok som Blood Promise. Jag tog inte berättelsen seriöst. Men den växte och likaså mitt intresse för den. Snart blev jag själv väldigt förtjust i den Rumänska vampyren Lucius. Men det finns delar av boken som bara gör mig förbannad. Karaktärerna är så löjliga - omogna rent ut sagt. Problemen handlar om liv eller död och de beter sig som 13-åriga småtjejer som precis börjat i högstadiet.
Samtidigt måste jag säga att den aldrig är seg. Kapitlena är ofta korta och det händer alltid något nytt och spännande i dem. Fast samtidigt är det just det som får den att kännas så oseriös. Känslorna ska byggas upp sakta men säkert, så att de känns äkta. Plötsligt kan en karaktär HELT ändra uppfattning efter en ynka händelse under ett kort kapitel. Jag blir bara frustrerad - men inte hela tiden. Berättelsen är liksom Vampire Academy skriven med ett ungdomligt språk som gör det hela mer humoristiskt och verkligt. Man känner igen sig i karaktärerna etc.
Den kunde kännas lite obearbetad, slarvig, på något sätt. Man hann knappt bli chockad innan vändnigarna kom. Ändå hade den förstås sin charm, och det var en rolig idé. Även om jag sa att den aldrig var seg så hände aldrig något väldigt drastiskt förrän i slutet, och då förstod jag inte riktigt varför det plötsligt blev så dramatiskt som det blev. (Får ursäkta om jag avslöjar för mycket!) Jag förstod förstås handlingen, men det blev lite löjligt, överdrivet, på något sätt.
Språket var hyffsat lätt, förutom Lucius formella, perfekta, ordförråd. Det lär man sig handera rätt fort ändå.

Det jag egentligen vill komma fram till är väl att den var helt okej. "It was nice" skulle Jessica ha sagt, men Lucius skulle förstås undra om det verkligen räcker. Vill man egentligen inte ha mer än så?

//Alexandra

 
! VARNING! KAN INNEHÅLLA AVSLÖJANDEN AV TIDIGARE BÖCKER !


My heart shattered. My world shattered.
You will lose what you value most....
It wasn't my life.... It wasn't even Dimitri's life.
What you value most.
It was his soul.


Just när jag trodde att en serie inte kunde bli mycket bättre blev den hjärtslitande bra! (Alltså väldigt bra om du frågar mig) Vissa författare måste vara mentalt sjuka så bra de skriver... eller magiker. Det är ju faktiskt också en möjlighet. För allvarligt talat. När en bok är så bra att man inte ens själv fattar varför sidorna nått sitt slut så fort är det något som är fel. Det är seriöst något magiskt över dem. Varje ord blir intressant. Varje stavelse klingar likt ljuva toner i ens öron. Shit, va djup jag känner mig just nu. Det jag vill komma fram till är att boken är helt j*vla awesome!! (Ursäkta mitt fattiga ordförråd)

Boken är heter, som ni ser, Blood Promise och är den fjärde boken i den otroliga vampyr-serien Vampire Academy, som är skriven av Richelle Mead. Berättelsen handlar om den modiga och otroligt tempramentsfulla Rose Hathaway, en Dhampir utan dess like. Dhampirs skulle man kunna säga är halvvampyrer. De dricker inte blod men är otroligt mycket starkare än människor. Dhampirs föds ofta upp i tron att skydda Moroi är det viktigaste. Moroi är goda vampyrer som inte dödar människor, men som då och då måste smaka av deras blod för att hålla sig friska. För det finns det människor som frivilligt delar med sig av sitt blod och de kallas feeders. Ni förstår, när vampyrer suger upp blod förs istället ett, ska jag säga, gift ut från huggtänderna och in i den som blir biten. Detta funderar ungefär som en drog. En fantastisk drog som är otroligt underbar, men också, såklart, beroendeframkallande. The feeders tycks vara helt nöjda med livet som frukostbord, just för att de bara lever på att vara höga och glömmer mer och mer bort det viktigaste i deras liv. Detta kan tyckas vara brutalt. Men för brutaliteten står de själlösa vampyrerna Strigoi. De livnär sig på blod, men tvekar inte att döda för att känna den ljuva triumfen.
Hela seriens handling har hittills handlat om Rose och hennes vänner och kampen mellan de goda hel- och halvvampyrerna och the Strigoi. Men i denna fjärde del tar handlingen en vändning. Plötsligt har Dimitri, hennes livs kärlek (och lärare) motvilligt blivit förvandlad till Strigoi! Det finns ingen återvändo, och Rose bestämmer sig för att ge sig ut för att finna sin kärlek och avsluta hans liv ordentligt. Men när hon väl finner honom, lika vacker (and übersexy) som innan, trots sina röda ögon och spökligt vita hud, kommer hon klara av att göra slut på honom? Eller kommer hon att slå följe med honom...?

Som sagt: HELT. J*VLA. AWESOME.
Rose, älskade Rose. Hennes tankar blir ens egna tankar. Även om man vet att saker och ting är fel så VILL man så gärna att de inte är det. Att det ska gå i vilket fall. Och man inser inte hur naiv man är förrän Rose själv gör det. Man är helt fast i Richelle Meads klor. Hon skulle kunna skriva vad som helst; hennes ord vägrar släppa en. Deras grepp är så oskyldiga, men ändå starka. Jag ville inte att de ska släppa mig, låta mig vara deras för alltid, eller i alla fall tills boken var slut. Behöver jag egentligen skriva mer? Var bara förnuftiga och LÄS DEN. Var inte rädd för dens magiska grepp. Det kan låta brutalt och beroendeframkallade, precis som giftet från vampyrers tänder, men den greppar en mer likt en kärleksfull omfamning. Varm, spännande och helt underbar!

Bäst jag slutar skriva innan jag blir dum i huvudet. Nästa bokinlägg som ni kan läsa av mig kommer troligtvis att vara om Väktarens Misstag som står på tur i läsplanen ;)

//Alexandra

Marked är första delen ur serien House of Night av P.C and Kristin Cast.

"Then I saw him. The dead guy. Okay, I realized pretty quick that he wasn´t technically ´dead´. He was undead. Or un-human. Whatever. Scientist said one thing, people said another, but the end result was the same. There was no mistaking what he wasand even if I hadn´t felt the power and darkness that radiated from him, there was no frickin´was I could miss his Mark, the sapphire-blue crescent moon on his forehead and the additional tattoing of entwining knot work that ramed his equally blue eyes. He was a vampyre, and wors. He was a Tracker."


Zoey är en vanlig sexton-åring. Hon går i highschool, dejtar skolans populäraste kille och oroar sig över läxor. Men en dag förändras hennes liv drastiskt. Hon blir märkt. När man blir märkt måste man flytta in på privat skolan House of Night. Under fyra år ska hon genomgå många förändringar tills hon tillslut är en fullbordad vampyr, det vill säga om hon klarar förändringen. I vissa fall så stöter kroppen bort förändringen och då finns det ingenting man kan göra åt det. Då är det slut.

Här kan man finna många likheter mellan Hous of Night och Vampire Academy. Men det finns också många olikheter. I Zoeys värld lever vampyrer sida vid sida med människor. Vampyrism är en fysiologisk reaktion som ibland förekommer när tonåringars hormon värde stiger. När värdet stiger så kan det i vissa fall leda till att en förändring startas. Förändringen till vampyr. Så alla vet om att vampyrer finns, men man ser dem aldrig ute på stan. När man färändras flyttar man till House of Night, där man kommer i kontakt med vuxna vampyrer. Om man inte gör det så blir man bara sjukare och sjukare tills man tillslut dör.
Om det nu finns en vetenskaplig förklaring till vampyrism är det väl inte så mycket fantasy? Jo, det är det visst. Här finns mycket magi och gamla gudinnor. Och även stark vänskap och mycket kärlek. Och såklart så finns det "highschool" intriger runt varje hörn.

Längtar och väntar efter 7:e boken. Läsvärd!

Läs även: (Rekomenderas på Engelska)

Betrayed
Chosen
Untamed
Hunted
Tempted
Burned
Awakened (Januari 2011)


Vill du läsa på Svenska?

Vampyrens Märke
Sveket
Utvald
Svart ängel (Juni 2010)



//Olivia




www.houseofnightseries.co.uk

www.atombooks.co.uk

Detta är serien Vampire Academy av Richelle Mead.

"She must be protected at all times from the fiercest and most dangerous vampires of all - the ones who will never die.

"Lissa and I had been friends ever since kindergarten, when our teacher had paired us up together for writing lessons. Forcing five-year-olds so spell Vasilisa Dragomir and Rosemarie Hathaway was beyond cruel, and we’d–or rather, I’d–responded appropriately. I’d chucked my book at out teacher and called her a fascist bastard. I hadn’t known what those words meant, but I’d known how to hit a moving target.
Lissa and I had been inseparable ever since."

Denna serie är rätt komplicerad att förklara, men jag ska försöka så gott jag kan! I boken finns de tre olika
sorters vampyrer. Halv-vampyrerna (dhampir), De "goda" vampyrerna (moroi) och de onda odödliga vampyrerna (strigoi)

Huvudpersonen är Rose Hathaway. I början av boken är Rose och hennes bästa kompis Lissa ute på rymmen. De har varit iväg från St. Vladimir´s Academy i två år men blir nu hittade av skolans skickliga väktare. De har inget att säga till om och förs tillbaka till skolan.


"Oh God, if we could just make it- Ten feet from the car, a man stepped directly into our path. We came to a screeching halt, and I jerked Lissa back by her arm. It was him, the guy i´d seen across the street watching me. Under different circumstances - say, when he wasn´t holding up our desperate escape - I would have thought he was hot. But his hotness was irrelevant now. He was only an obstacle keeping Lissa and me away from the car and our freedom. The footsteps behind us slowed, and I knew our pursuers had caught up." 


Väl där väntar sura lärare och baktalande klasskamrater. Rose är en såkallad dhampir och håller på att bli tränad till en väktare själv (så som alla dhampirer blir.) Hon har redan bestämt att hon ska bli Lissas väktare eftersom de har ett speciellt band. Bandet mellan dem låter Rose känna alla Lissas känslor vilket är perfekt när hon är väktare. Men hon ligger nu två år efter i träningen, och lärarna är inte säkra på att Rose är den rätta för jobbet. Såklart blir den temperamentsfulla Rose rasande, men det finns inte så mycket hon kan göra åt det. Det gäller nu för henne att visa för lärarna att hon kan ta igen de två åren hon har missat och satsa på skolan. Det blir inga mera fester och barnsligt betéende. Detta kan vara mycket svårt om du är Rose Hathaway, men hon är villig att göra allt för Lissa och hon tvekar inte att använda knytnävarna om någon förolämpar hennes bästa kompis. Vilket inte förbättrar hennes inflytande på lärarna. Rose och Lissa har en tuff tid framför sig: De upptäcker mer och mer egendomliga saker om deras sammanlänkning och får tampas med falska rykten och förbjudna romanser.

"Lissa and I had been friends ever since kindergarten, when our teacher had paired us up together for writing lessons. Forcing five-year-olds so spell Vasilisa Dragomir and Rosemarie Hathaway was beyond cruel, and we’d–or rather, I’d–responded appropriately. I’d chucked my book at out teacher and called her a fascist bastard. I hadn’t known what those words meant, but I’d known how to hit a moving target.
Lissa and I had been inseparable ever since."
Som sagt så är jag ett stort V.A fan. Här finns highschoolbekymmer så som intriger, elaka divor och svåra relationer. Men boken är även spännande då de gäller liv och död.

"Lissa realized it too, and the look on her face - scared and fragile, no more princess - made my decision for me. It didn´t matter that Kirova had spoken the other day about giving me my freedom. I was going to ruin everything, right here and right now."





//Olivia

//Olivia