Bokblogg A&O&C

The Season av Sarah MacLean

(Fick syn på denna bild och kom på att jag ju just läst ut ännu en bok i just denna serie)

Ingen har väl missat HBOs serie Trueblood på TV:n? Nej jag tänkte väl detta. Jag skulle bara vilka rekomendera denna underbara bokserie för er. Har just läst ut Charlaine Harris 5:e bok i serien om Sookie Stackhouse och jag fortsätter direkt på nästa.
Även om TV serien inte är lik Bok serien alls så vill jag ändå rekomendera båda! Läs böckerna och se skillnaderna mellan serie och serie.
Five down, six more to go!


The Sookie Stackhouse Novels:

DEAD UNTIL DARK
LIVING DEAD IN DALLAS
CLUB DEAD
DEAD TO THE WORLD
DEAD AS A DOORNAIL (just läst ut)
DEFINITELY DEAD
ALL TOGETHER DEAD
FROM DEAD TO WORS
DEAD AND GONE
A TOUCH OF DEAD
DEAD IN THE FAMILY

//Olivia

Fallen av Lauren Kate

Den här boken handlar om Luce. När vi träffar henne har hon precis anlänt till en boardingschool. Det är ett isolerat ställe där ungdomar med problem hamnar, eller screwups som man kallar dem i boken.
Varför är då Luce där? Joo, hon har länge sett massa skuggor som följt henne. Det är bara det att...det är bara Luce som ser dem...ouch. När Luce berättade det för sina föräldrar som liten tyckte de bara att det var gulligt och tänkte att det var hennes fantasi som var i farten. Men nu som 16 åring är det inte särskilt gulligt längre. Sedan var det den hemska händelsen i sommras...Den Luce inte ens vill tänka på. 
   Till slut fick det bli Sword & Cross boarding School för Luces del.
   Redan första dagen får hon syn på en kille på skolgården...så orginellt. Han sticker ut på något sett...Luce har sett honom förut. Det är hon säker på. Det är bara det att Daniel (som han heter) inte vill ha något med Luce att göra. Hur ska hon kunna ta kontakt med honom om han bara är taskig när hon väl får tag på honom.
På samma gång kommer skuggorna närmare och närmarde medans hennes förflutna plågar Luce allt mer och mer. Det ända hon vill är att vara med Daniel och hålla hennes förflutna dolt för de andra eleverna...vilket verkar bli svårare än hon tänkt sig. 


   "And you´ll want to steer clear of the hard cases."
   "Hard cases?"
   "The kids with the wristbands tracking devices,"Arriane said. "And they´re the ones you don´t want to mess with. Trust me."
   "Well, what´d they do?"
   "Oh you know," Arriane drawled. "Aided and abetted terrorist acts. Chopped up their parents and toasted them on a spit." She turned to wink at Luce.
   "Shut up," Luce said.
   "I´m serious. Those psychos are under much tighter restrictions than the rest of the screwups here. We call them the shackled."

Arriane turned to face Luce. When she ran her fingers through her hair, the sleeves of her black sweater fell back on her forearms and Luce caught a glimpse of a black wristband, dotted with rows of silver studs, and, on the other wrist, another band that looked more...mechanical. Arriane caught her looking and raised her eyebrows devilishly.
   "Told ya," she said. "Total effing psychos." She grinned. 

   "But I thought you said I should stay away from hardcases," Luce joked.
   "Rule number two- don´t listen to me!" Arriane laughed, shaking her head. "I´m certifiably insane!"

Fallen var väldigt spännande när man var inne i den. Som med så många böcker. Men nu några dagar efter man läst ut den och får lite distans till boken kan jag tycka att den inte var så speciell. Jag menar boken heter Fallen...vad kan den handla om? Om man inte kommer på det av titeln förstår man det ganska snabbt när man läser. Men den är ändå spännande och Luce är en rätt bra karaktär. Hon är fortfarande rätt anonym, men ändå med lite bit i.  En favorit är  Luces nyfunna "kompis" eller vad man nu ska kalla Arriane. Hon är en störtskön karaktär, sådär lagom crazy.
Jag rekomenderar denna gothic romance-boken, jag gillade den och läste den i ett svep.


Ni får tyvärr vänta ett tag på fortsättningen:
FALLEN
TORMENT (28-09-2010)
RAPTURE (2011)

//Olivia

Nu är det äntligen sommarlov och sommarläsningen kan äntligen komma igång på riktigt! Jag tog mig friheten att beställa 4 nya böcker som inledning på detta lov. De utvalda är:

My Soul To Save (Soul Screamers #2)

My Soul To Keep (Soul Screamers #3)

Prinsessan Mia (En Prinsessas Dagbok #9)

The Season


//Olivia

My Soul To Take av Rachel Vincent

"Nervous sweat gathered on my palms, and for once I was glad I couldn´t talk. I swallowed, my throat clenching around the scream scalding me from the inside. The gray haze was darker now, though no thicker. I could see through it easily,
yet it tainted everything my terrified gaze landed on, as if the entire gym had been draped in a translucent cloud of smog. And stil things moved on the edge of my vision,
drawing my eye in first one direction, then another.

I would have given enything to be able to speak in that moment,
not just to warn ****--because that was evidently a moot point--
but to ask Nash what the hell was going on. Could he see what I saw? More important, could they see us?"

My Soul To Take handlar om 16-åriga Kaylee Cavanaugh. Hon är inneboende hos sin farbror och faster då hennes pappa bor I Irland och hennes mamma är död. Grejen med Kaylee är att hon får dessa panic attacks då hon ser en person som håller på att dö. Fast egentligen är det inga panik attacker utan mer ett starkt begär att skrika. Inte ett vanligt skrik, nej detta är långt ifrån det.

She senses when someone near her is about to die. And when that happens, a force beyond her control compels her to scream bloody murder. Literally

Kaylee kan altså inte hjälpa skriket som hotar att riva sig loss från hennes strupe, det bara händer.
När vi träffar Kaylee är första gången hon riktigt förstår att de skuggade personerna hon ser kommer att dö. Men det konstigaste är att Nash, skolans snyggaste och populäraste kille, har blivit intressead av Kaylle och ännu konstigare, han verkar veta mer om Kaylees skrik än hon själv gör.


Jag gillade den här boken. I början liknade den egentligen vilken bok som helst. Men när man läste mer och mer blev den mer egen och annorlunda än någon jag läst. Här har vi inte vampyrer eller varulvar utan något helt annat. Vad, tänker jag inte berätta. Men man kan lungt säga att den är One-of-a-kind. Det som jag tycker var lite tråkigt med boken var att man inte kom karaktären Kaylee så nära. Trots att den var skriven i Jag-form så blev den fortfarande inte så personlig. Hon är, som Alexandra beskriver i sitt inlägg om Vampire Diaries, lite en i mängden. Inte den där populära och inte den där vackraste. Men om man skriver sin karaktär sådan tycker man ju att man kan komma på en cool attityd till henne istället. Det verkar mest som att Rachel Vincent råkat glömma det. Kaylee Cavanaugh blir väldigt blek och tråkigt vanlig, på samma gång som hon är allt annat än normal. Detta är dock ett problem som man kan leva med när man läser boken. Det drar ju inte ner hur bra skriven den är i övrigt och vilka fräcka idéer som finns med. Den är läsvärd och jag ska absolut fortsätta på serien Soul Screamers 

"Folklore, mystery, and romance swirl together in a story unlike any other out there. I thoroughly enjoyed it."-Melissa Marr, New York Times bestselling author of Wicked Lovely

I serien Soul Screamers ingår:

My Soul To Take
My Soul To Save
My Soul To Keep

// Olivia

Av L. J. Smith

Jag är verkligen glad att jag inte gav upp hoppet om denna serie! Den växer mer och mer efter varje sida och nu tycker jag riktigt bra om den! I mitt tidigare inlägg kunde ni läsa lite om handlingen i The Awakening och jag vågar tyvärr inte spilla ut någon vidare information om fortsättningen. Kan bara säga att ännu en vampyr intar sin plats i handlingen mer tydligt och formar berättelsen mer nervkittlande och... sensuell. Jag uppskattar L. J. Smiths verk mer och mer och tycker verkligen The Vampire Diaries är en serie värd att nyttiggöra tid med!

Mer har jag faktiskt inte att säga (eller skriva). Känns bra att få läst ut en bok på en dag. Det var ju en tag sedan det hände. Men nu är Alexandra Back On Track när läxorna äntligen är slut! 
Hittade en Sneak Peak av den tredje delen The Fury i slutet av boken som jag nu ska sätta huggtänderna i!

//Alexandra

Serien som baserats på The Vampire Diaries tog mig med storm. Jag har i vanliga fall svårt för att följa serier. Är lite lat när det gäller att komma ihåg att sitta vid TV:n en viss tid... Som tur är finns tv6play, så vare sig jag missat ett avsnitt eller inte finns de att se där. I alla fall i några veckor. Såklart väcktes nyfiken för böckerna, så jag beställde de två första volymerna som de satt ihop till en bok, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag hade inte räknat med att den skulle vara som serien, men samtidigt trodde jag inte den skulle ha sånna brister... Ändå tycker jag väldigt mycket om den, och hittills har jag bara läst den första volymen, alltså den första halvan, av boken.

The Vampire Diaries - The Awakening, av L. J. Smith handlar om den vackra tonårsflickan Elena Gilbert. Hon är skolans drottning, tjejen alla killar drömmer om, tjejen som alla andra tjejer vill vara. Skolan har precis börjat och allt fortkommer som det brukar; drottningen gör entré och alla vill väldigt gärna veta hur hennes sommar i Frankrike har varit. Men något annat, eller snarare någon annan, fångar hennes intresse. En ny elev har börjat på skolan. Han är från Italien, och med hans moderna kläder i en perfekt -och naturligt blek kropp- får han alla tjejer på fall. Det ljuvliga ansiktet som ramas in av det mörka halvlockiga håret intresserar Elena något förvånandsvärt. Hon gör allt för att fånga hans intresse, men han verkar inte bry sig ett dugg. Efter att ha blivit avvisat ett antal gånger har Elena bestämt sig; hon ska honom, och det finns ingen som kan stoppa henne...

Man kan tycka att handlingen låter mycket ytlig från Elenas perspektiv - och oja, det ÄR den faktiskt! Elena är verkligen en maktgalen diva! Ni läste rätt; huvudpersonen är egoist. Nu kanske jag tar i, men det var i alla fall första intrycket. Grejen är att hon inte insett det själv. Direkt när hon blir avvisat av Stefan (som jag glömde nämna är den mystiska killens namn) känner hon sig oerhört förolämpad och förvånad. Hur skulle någon ens komma på tanken att avvisa henne? Alla killarna tittar ju med förundran på henne när hon går förbi. Varför gör inte han det? Hon är väl medveten om sin skönhet, men snart kommer man in i hennes sätt att tänka. Jag kan tycka att det är väldigt intressant att läsa om en populär tjej som förväntar sig vara älskar av alla. På något konstigt sätt börjar man förstå sig på henne. Böcker om tonåringar brukar ofta handla om mindre populära och osäkra ungdomar. Jag tror det är viktigt att läsa från olika perspektiv.

Nog om Elenas ytlighet. The Awakening är mycket mer än då! Det är förstås en mycket spännande berättelse om vänskap och kärlek, men även död. Det är nämligen så att folk har blivit överfallna i Fells Church (staden berätteslen utspelas i) enda som skolan började. Ingen verkar längre gå säker...

Nu till bristerna jag nämnde förut:
Det känns som att Smith har bara skrivit och skrivit, och aldrig riktigt bearbetat texten. Jag vet själv hur det är när man försöker skriva en hyffsad bra text. Man går för fort fram utan att man märker det. Man märker först sina stora brister när man läser igenom det. Man måste läsa mellan raderna och vara allmänt djup för att inte tycka att serien är för overklig - rent känslomässigt. Kärleken är mer en besatthet, eller förutbestämd. De är som under hypnos. De vet att det bara ska vara såhär och tänker aldrig efter varför de känner som de gör.
Det är som en film! Filmer kan man tycka går för fort fram för de måste ju få med allt på en sån kort tid. "Omeh! De träffades ju precis! Shit, va overkligt!" Precis så kan boken kännas. Som om berättelsen har bråttom att komma till sak. Inte nog med det så är den även skriven i berättandeform - INTE jagform. Men man får fortfarande veta vad de tänker. Elena skriver även dagbok, och det -förstås- i jagform. Det gör så att man får komma henne närmare. Man vänjer sig snabbt vid att läsa i berättandeform, så det är ingen nackdel - men det stärker min filmteori.

Jag försökte dra mina tankar kort, och jag förstår om ni inte fattar vad jag menar. Vill ni förstå vad jag menar så kan ni ju alltid läsa den. Jag vågar inte säga att man ska lägga Vampire Diaries som prio ett i läsplanen, men jag tycker verkligen den är värd att läsa! Jag tycker uppriktigt talat oerhört mycket om den. Som jag nämnde tidigare så behöver man läsa mellan raderna, och kanske vara lite allmänt djup av sig, för att inte störa sig på Smiths sätt att berätta en historia. Och jag tycker bara det är roligt att läsa mellan raderna, så för mig är det inget större problem. Jag vågar även uppriktigt talat säga att jag -vissa stunder- kan vara väldigt djup - Så detta funkar alldeles utmärkt för mig!

Det tog en liten stund för mig att bli klart med det här inlägget. Jag har redan läst en tredjedel ur fortsättningen The Struggle, så ni kan snart finna ett inlägg om uppföljaren! Kanske har jag då ändrat uppfattning? Vi får se!

Keep reading!

//Alexandra 

En Prinsessas Dagbok av Meg Cabot




"PRINSESSA, JAG? ELLER HUR!
Ett filmmanus av Mia Thermopolis
(första utkastet)

Scen 12

PÅ DAGEN i Palmträdgården på Hotel Plaza i New York City.
En plattbröstad tjej med frisyr som ser ut som ett uppochnervänt
lämna-företräde-märke (fjorton åriga MIA THERMOPOLIS)
Sitter vid ett vackert dukat bord mitt emot en flintskallig man
(hennes pappa, PRINS PHILLIPE). Man förstår av Mias ansiktsuttryck
att pappan har berättat något upprörande.

PRINS PHILLIPE:
Nu är du inte längre Mia Thermopolis, raring.

MIA (ser förvånad ut):
Inte? Vem är jag då?

PRINS PHILLIPE:
Du är Amelia Mignonette Grimaldi Thermopolis Renaldo,
Prinsessa av Genovia."

(Såhär kan ett kapitel se ut då Mia håller på att göra en film om hennes liv. Hon har väldigt skumma idéer men ofta mycket roliga)


Har nu läst ut ännu en Prinsessas Dagbok och måste säga att den inte alls var lika bra som de andra. På ett sätt var den mer vuxen och på ett annat sätt mera barnslig än någon av de andra böckerna i serien.
Nu var det verkliga kärleksbekymmer då Mias pojkvän ska resa iväg till Japan ett år. Boken är väldigt kort, väääldigt kort. Eftersom boken är skriven som en dagbok så kan vissa sidor bestå av bara en mening. Vilket gör boken med sina 256 sidor, om möjligt, ännu kortare.
För en gångs skull handlar boken om ett riktigt problem. I de flesta böcker är det så att Mia får för sig något (oftast om sin pojkvän) som hon ältar hela boken och sedan i slutet visar det sig att hon fått det hela om bakfoten. Visst fanns dessa drag även i denna bok, men även lite nytt också. Dock kände jag att jag mycket väl kunde klarat mig utan att läsa denna bok, lite av en besvikelse i en annars ganska rolig serie. Men jag kommer absolut fortsätta på serien för att se hur allt slutar...På ett sätt är den väldigt charmig, om Mia bara kunde tona ner hennes eviga ältande. Man blir irriterad på samma gång som man vet att det är så hon är.
Mycket svårbedömd bok just för att sidorna bara flög iväg. Men läs serien, den är skön och charmig!

"Jag är ju bara en prinsessa. Vem som helst kan bli prinsessa. Man behöver bara skaffa rätt föräldrar. Herregud, det är ju inte svårare än att födas till Paris Hilton."-Prinsessan Mia


//Olivia