Bokblogg A&O&C

Serien som baserats på The Vampire Diaries tog mig med storm. Jag har i vanliga fall svårt för att följa serier. Är lite lat när det gäller att komma ihåg att sitta vid TV:n en viss tid... Som tur är finns tv6play, så vare sig jag missat ett avsnitt eller inte finns de att se där. I alla fall i några veckor. Såklart väcktes nyfiken för böckerna, så jag beställde de två första volymerna som de satt ihop till en bok, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag hade inte räknat med att den skulle vara som serien, men samtidigt trodde jag inte den skulle ha sånna brister... Ändå tycker jag väldigt mycket om den, och hittills har jag bara läst den första volymen, alltså den första halvan, av boken.

The Vampire Diaries - The Awakening, av L. J. Smith handlar om den vackra tonårsflickan Elena Gilbert. Hon är skolans drottning, tjejen alla killar drömmer om, tjejen som alla andra tjejer vill vara. Skolan har precis börjat och allt fortkommer som det brukar; drottningen gör entré och alla vill väldigt gärna veta hur hennes sommar i Frankrike har varit. Men något annat, eller snarare någon annan, fångar hennes intresse. En ny elev har börjat på skolan. Han är från Italien, och med hans moderna kläder i en perfekt -och naturligt blek kropp- får han alla tjejer på fall. Det ljuvliga ansiktet som ramas in av det mörka halvlockiga håret intresserar Elena något förvånandsvärt. Hon gör allt för att fånga hans intresse, men han verkar inte bry sig ett dugg. Efter att ha blivit avvisat ett antal gånger har Elena bestämt sig; hon ska honom, och det finns ingen som kan stoppa henne...

Man kan tycka att handlingen låter mycket ytlig från Elenas perspektiv - och oja, det ÄR den faktiskt! Elena är verkligen en maktgalen diva! Ni läste rätt; huvudpersonen är egoist. Nu kanske jag tar i, men det var i alla fall första intrycket. Grejen är att hon inte insett det själv. Direkt när hon blir avvisat av Stefan (som jag glömde nämna är den mystiska killens namn) känner hon sig oerhört förolämpad och förvånad. Hur skulle någon ens komma på tanken att avvisa henne? Alla killarna tittar ju med förundran på henne när hon går förbi. Varför gör inte han det? Hon är väl medveten om sin skönhet, men snart kommer man in i hennes sätt att tänka. Jag kan tycka att det är väldigt intressant att läsa om en populär tjej som förväntar sig vara älskar av alla. På något konstigt sätt börjar man förstå sig på henne. Böcker om tonåringar brukar ofta handla om mindre populära och osäkra ungdomar. Jag tror det är viktigt att läsa från olika perspektiv.

Nog om Elenas ytlighet. The Awakening är mycket mer än då! Det är förstås en mycket spännande berättelse om vänskap och kärlek, men även död. Det är nämligen så att folk har blivit överfallna i Fells Church (staden berätteslen utspelas i) enda som skolan började. Ingen verkar längre gå säker...

Nu till bristerna jag nämnde förut:
Det känns som att Smith har bara skrivit och skrivit, och aldrig riktigt bearbetat texten. Jag vet själv hur det är när man försöker skriva en hyffsad bra text. Man går för fort fram utan att man märker det. Man märker först sina stora brister när man läser igenom det. Man måste läsa mellan raderna och vara allmänt djup för att inte tycka att serien är för overklig - rent känslomässigt. Kärleken är mer en besatthet, eller förutbestämd. De är som under hypnos. De vet att det bara ska vara såhär och tänker aldrig efter varför de känner som de gör.
Det är som en film! Filmer kan man tycka går för fort fram för de måste ju få med allt på en sån kort tid. "Omeh! De träffades ju precis! Shit, va overkligt!" Precis så kan boken kännas. Som om berättelsen har bråttom att komma till sak. Inte nog med det så är den även skriven i berättandeform - INTE jagform. Men man får fortfarande veta vad de tänker. Elena skriver även dagbok, och det -förstås- i jagform. Det gör så att man får komma henne närmare. Man vänjer sig snabbt vid att läsa i berättandeform, så det är ingen nackdel - men det stärker min filmteori.

Jag försökte dra mina tankar kort, och jag förstår om ni inte fattar vad jag menar. Vill ni förstå vad jag menar så kan ni ju alltid läsa den. Jag vågar inte säga att man ska lägga Vampire Diaries som prio ett i läsplanen, men jag tycker verkligen den är värd att läsa! Jag tycker uppriktigt talat oerhört mycket om den. Som jag nämnde tidigare så behöver man läsa mellan raderna, och kanske vara lite allmänt djup av sig, för att inte störa sig på Smiths sätt att berätta en historia. Och jag tycker bara det är roligt att läsa mellan raderna, så för mig är det inget större problem. Jag vågar även uppriktigt talat säga att jag -vissa stunder- kan vara väldigt djup - Så detta funkar alldeles utmärkt för mig!

Det tog en liten stund för mig att bli klart med det här inlägget. Jag har redan läst en tredjedel ur fortsättningen The Struggle, så ni kan snart finna ett inlägg om uppföljaren! Kanske har jag då ändrat uppfattning? Vi får se!

Keep reading!

//Alexandra