Peter Pan

I do believe in faries... I do, I do!

 

Jag har alltid älskar disney's tecknade version av J.M. Barries Peter Pan. Efter att ha sett den "o-tecknade" versionen av den blev jag ännu mer förtjust, men det var först när jag blev lite äldre som jag uppskattade berättelsen som bäst! Inte nog med att historien historien är freaking awesome så musiken minst lika grym! Hook blev ett måste att se, likaså Finding Neverland som handlar om när J.M. Barrie (Johnny Depp) kom på Peter Pans äventyr och skrev en teater av det! Vill ni se själva teatern finns även den på youtube.
För mig räckte dock inte filmerna. Jag ville veta mer exakt, eftersom jag vet att de filmatiserade versionerna förfinar och utesluter vissa detaljer av den verkliga berättelsen.
Så som så ofta tog jag mig en titt på adlibris och beställde hem en stor bok med vackert illusterad inbundning. Filmerna hade lyckats bra med att återberätta berättelsen, men ändå fann jag de där detaljerna! Peter Pan är en mycket glömsk pojke och har svårt med det där med känslor. När Wendy väl återvänt hem kom hon faktiskt tillbaka ibland för att hjälpa Peter med städningen. Tillslut dök han inte upp vid hennes fönster längre, och han hade glömt henne. Eller det trodde hon i alla fall. Men eftersom han aldrig åldrades hade han inte samma sinne för tid som Wendy, så när han väl återvände fick han ta med sig hennes dotter istället, och inom sinom tid hennes dotter och så vidare... Jag fann det hela väldigt sorgligt. Att Peter egentligen är en väldigt sorglig figur, som man ändå inte kan låta bli att älska - vilket berör! Man finner många viktiga budskap i boken och därför tror jag verkligen att det är en av de bästa sagorna för barn. När - eller om - jag får barn ska de få höra alla de fantastiska sagor jag själv stött på och tagit lärdom av. Nu låter jag som en gammal mormor...
Boken om Peter Pan uppfattade jag även som mer grym än filmen om honom. Jag antar att filmerna ska vara lämpliga för barn, men i boken förekommer faktiskt död. Den innehåller många bilder, men förstås inga hemska sådana. Tragedierna finner vi bara i ord.


James Matthew Barrie levde i slutet av 1800-talet i London. Han var författare och dramatiker och baserade Peter Pan-karaktärerna på vänner, och skapade utifrån dem den fantastiska berättelsen. I Finding Neverland får vi se hur. Det är en väldigt gripande historia (jag har allt fällt en och annan tår av att ha sett den), så vare sig du är intresserad av Peter Pan eller inte så är det absolut en film som är värd att se!



Älskar filmen och börjar nästan grina bara av att se trailern! Jag är allt för blödig, men det är en härlig känsla att bli berörd så What the F*ck?

//Alexandra

Alice's Adventures in Wonderland

Åh, vem har inte lyckats förälska sig i Lewis Carroll's underbara saga om Alice i Underlandet? Och vem har inte varit helt beroende av Disney's fantastiska filmatiserade version av äventyret?



Grattis på vardagsdagen!

Ni har säkert inte heller missat Tim Burton's nya version av berättelsen? Även detta är Disney!



Ja, det finns faktiskt fler filmatiserade versioner av den här berättelsen, och tog egentligen bara upp de man känner igen mest.

Egentligen finns det inte så mycket att säga om boken om man redan sett filmerna. I många fall brukar filmerna vara mycket olik böckerna de baseras på, men i Alice fall tycker jag att de har skapat ett rättvis bild av sagan. Dock är det en annan härlig känsla att faktiskt läsa berättelsen. Man upplever den på sitt eget sätt. Precis som med alla böcker.
För er som faktiskt inte sett denna saga på film och inte har någon aning om vad den handlar om, så lyder handlingen såhär:
Alice började tröttna på att sitta vid sin syster på stranden. Hon satt ändå bara och läste! Alice tittade på sidorna, men de hade inga bilder. "Vad ska man med en bok utan bilder?", funderade Alice. Plötsligt såg hon en kanin, men ingen vanlig sådan. En kanin med stiliga kläder och som oroligt blickade ner på sitt fickur. "Åh kära nån! Jag är sen!". Fort skuttade kaninen iväg och Alice skyndade nyfiket efter. In i ett kaninhål sprang han och Alice var honom tätt i hälarna. Väl inne faller hon ner, ner, ner. Väl nere befinner hon sig i det mystiska Underlandet. Ett land där katter kan le och försvinna, djur kan prata och galna hattmakare har tebjudningar med påskharar!

För ovanlighetens skull försökte jag återberätta början av berättelsen med egna ord, istället för att skriva av baksidan. Det stod faktiskt inget på baksidan, och boken var på engelska, så jag tänkte att jag skulle försöka förklara på mitt sätt och på mitt eget språk. Ja, nu vet ni!

Min utgåva är från adlibris. Jag fick dock boken i present av en väninna, och jag kan med säkerhet säga att hon beställde den därifrån. Detta är en oerhört vacker bok, med guldkantade sidor och vackert illustrerade bilder. Alice tycker att varje bok ska innehålla bilder, så är det ju en självklarhet att boken om henne själv ska ha flera sidor med bilder som speglar hennes äventyr!

//Alexandra



RSS 2.0