My Soul To Take
My Soul To Take av Rachel Vincent
"Nervous sweat gathered on my palms, and for once I was glad I couldn´t talk. I swallowed, my throat clenching around the scream scalding me from the inside. The gray haze was darker now, though no thicker. I could see through it easily,
yet it tainted everything my terrified gaze landed on, as if the entire gym had been draped in a translucent cloud of smog. And stil things moved on the edge of my vision,
drawing my eye in first one direction, then another.
I would have given enything to be able to speak in that moment,
not just to warn ****--because that was evidently a moot point--
but to ask Nash what the hell was going on. Could he see what I saw? More important, could they see us?"
My Soul To Take handlar om 16-åriga Kaylee Cavanaugh. Hon är inneboende hos sin farbror och faster då hennes pappa bor I Irland och hennes mamma är död. Grejen med Kaylee är att hon får dessa panic attacks då hon ser en person som håller på att dö. Fast egentligen är det inga panik attacker utan mer ett starkt begär att skrika. Inte ett vanligt skrik, nej detta är långt ifrån det.
She senses when someone near her is about to die. And when that happens, a force beyond her control compels her to scream bloody murder. Literally
Kaylee kan altså inte hjälpa skriket som hotar att riva sig loss från hennes strupe, det bara händer.
När vi träffar Kaylee är första gången hon riktigt förstår att de skuggade personerna hon ser kommer att dö. Men det konstigaste är att Nash, skolans snyggaste och populäraste kille, har blivit intressead av Kaylle och ännu konstigare, han verkar veta mer om Kaylees skrik än hon själv gör.
Jag gillade den här boken. I början liknade den egentligen vilken bok som helst. Men när man läste mer och mer blev den mer egen och annorlunda än någon jag läst. Här har vi inte vampyrer eller varulvar utan något helt annat. Vad, tänker jag inte berätta. Men man kan lungt säga att den är One-of-a-kind. Det som jag tycker var lite tråkigt med boken var att man inte kom karaktären Kaylee så nära. Trots att den var skriven i Jag-form så blev den fortfarande inte så personlig. Hon är, som Alexandra beskriver i sitt inlägg om Vampire Diaries, lite en i mängden. Inte den där populära och inte den där vackraste. Men om man skriver sin karaktär sådan tycker man ju att man kan komma på en cool attityd till henne istället. Det verkar mest som att Rachel Vincent råkat glömma det. Kaylee Cavanaugh blir väldigt blek och tråkigt vanlig, på samma gång som hon är allt annat än normal. Detta är dock ett problem som man kan leva med när man läser boken. Det drar ju inte ner hur bra skriven den är i övrigt och vilka fräcka idéer som finns med. Den är läsvärd och jag ska absolut fortsätta på serien Soul Screamers
"Folklore, mystery, and romance swirl together in a story unlike any other out there. I thoroughly enjoyed it."-Melissa Marr, New York Times bestselling author of Wicked Lovely
I serien Soul Screamers ingår:
My Soul To Take
My Soul To Save
My Soul To Keep
// Olivia
The Body Finder
The Body Finder av Kimberly Derting
Violet Ambrose är våran huvudkaraktär i boken. Hon tampas med två problem: Jay Heaton och hennes hemliga förmåga.
Violet är sexton år och har känt Jay sedan barnsben. De har alltid vart tillsammans och han är hennes bästa vän. Men nu börjar Violets känslor bli förvirrande. Varje gång hon ser honom börjar hennes hjärta slå snabbare och varje gång hon ser hans sneda leende börjar hennes huvud snurra. Det är konstigt men hon kan inte hjälpa det. Det värsta är att det inte bara är Violet som har lagt märke till Jays snabba utveckling under sommaren. Helt plöstsligt är han centrum för alla tjejers uppmärksamhet och Violet vet inte vad hon ska göra. Det bästa vore om hon kunde radera hennes jobbiga känslor som hotar att förstöra hela deras vänskap...men hur kan hon göra det när han är en så stor del av hennes liv?
Han är nämligen den ända, förutom hennes föräldrar och farbror som vet om hennes förmåga att känna döda kroppar, i alla fall de som blivit mördade.
Sedan liten flicka har hon känt ekon som de mördade lämnar kvar i världen...och avtrycket som de lämnar på sina mördare. Dessa ekon finns kvar runt om och de kallar på någon att hitta dem, någon som kan se dem.
Violet har aldrig tänkt på hennes förmåga som något positivt, det har mest lett henne till döda smådjur som hon hittat i skogen.
Men när en seriemördare terroriserar staden börjar ekona efter hans offer följa henne. Hon inser snart att hon kanskse är den enda personen som kan göra något för att stoppa honom innan han skördar ännu ett liv.
"She heared her father gasp at the same time she recognized what she had uncovered. She felt his strong hands reaching for her from behind, pulling her firmly by her shoulders away from the fresh dirt and gathering her into his strong, safe arms...away from the sound that was calling to her...
And away from the girl´s face staring up at her from beneath the soil."
Detta var den bästa boken jag läst på riktigt riktigt länge! Den hade alla moment som en bok borde ha. Här hittar man äkta vänskap, kärlek, gastkramande spänning, mord, några tårar och såklart en övernaturlig förmåga. Kan man fråga efter mer?
Boken är inte skriven i jag-form som många av de andra böckerna jag läst. Men man vänjer sig så snabbt vid det så det är verkligen ingenting man irriterar sig på. Kanske blir det lite mera opersonligt men va tusan, det bryr man sig inte om! Med de 327 sidorna var det en helt lagom bok och hyfsat enkel att läsa. Det finns ingen fortsättning på den...tror jag? Jag ska inte säga att jag är helt säker, men jag gissar på det.
The Body Finder var helt "unputdownable" När man började läsa ville man inte sluta. Man fick dra sig från den för att få lite sömn och för att gå till skolan. Man ville bara fortsätta att läsa och läsa. Den blev liksom aldrig långtråkig. Det hände något hela tiden och den hakade inte upp sig på långa formuleringar eller långa obegripliga beskrivningar som jag känner att jag börjar göra nu....Så jag har bara en sak till att säga:
Du måste läsa den!
//Olivia
The Mark
The Mark
av Jen Nadol
"If you had the power to see death, would you wish it away? And if you know today is someone´s last, should you tell them?"
Boken handlar om 16-åriga Cassandra. Så länge hon kan minnas har hon sett "The mark" ett slags ljussken runt vissa personer. Det är bara det att när märket visar sig på en person, det är samma dag han/hon kommer att dö...Cassandra flyttar ut till hennes faster över sommaren. Det finns inte så mycket att göra där så hon bestämmer sig för att ta en sommarkurs i filosofi. Väl där får filosofins djupa tankar henne att undra om hon använder sin "gåva" på rätt sätt. Hon får också veta mer om sitt ursprung men det är inte riktigt vad hon hade väntat sig.
Detta var nog världens kortaste sammanfattning, men det finns inte så mycket mer man kan säga utan att avslöja allt för mycket.
Det är en väldigt svår bok att bedömma, för det känns inte som om det är så mycket att bedömma om. Den liksom försvann i tomma intet, det blev inte så mycket med den.
Den börjar bra och storyn är bra, men i slutet så känns det inte som hon åstakommit det som boken gentligen ska handla om. Hon tar ju sommar kursen i filosofi och när man läser de lektionerna är det väldigt intressant. Cassandra tar upp ämnet: Om man vet att någon kommer att dö samma dag, borde man varna dem? Säga åt dem att förhindra det? eller ska man inte ändra på ödet? Är det verkligen upp till henne att bestämma vem som ska leva eller vem som ska dö?
Det är verkligen djupa och intressanta frågor, men man får inte riktigt något svar på vad hon tycker.
Nu kanske det är så att det kommer en fortsättning på denna bok, för det kändes verkligen som om detta bara var en kort upptrappning till något mycket bättre. Men på samma gång...så kändes som den var rätt slut där. Hoppas detta inte låter allt för flummigt. Men jag säger såhär: Den var väldigt mysig, den blev aldrig seg utan den gick rätt fort fram, bra handling om än lite opersonlig.
Läs den och skaffa din egen uppfattning! Helt klart läsvärd.
//Olivia
