Pojken i randig pyjamas



Av John Boyne

Ni har säkerligen hört talas om den, eller åtminstone filmen. En berättelse på endast 173 sidor lyckas väcka så oerhört mycket känslor så att det är svårt att beskriva.
.
Berättelsen handlar om en nioårig pojke vars far är en högt uppsatt man - en kommendant under andra världskriget. Fadern får ett mycket viktigt uppdrag av furien själv och familjen tvingas flytta; Pojken, vars namn är Bruno, hans syster Gretel, hans mor, far och även deras tjänstefolk. Bruno är inte alls så förtjust i idén och finner livet mycket orättvist då han måste lämna farmor och farfar och även hans, så han själv uttrycker det, vänner för livet.
.
De flyttar till en mycket öde plats där vare sig Bruno eller Gretel kan träffa nya vänner då de vare sig har några grannar eller få gå i skolan. De undervisas framöver hemma.
Genom fönstret i Brunos nya rum ser han dock något underligt; säkert hundratals människor i randiga pyjamas som bakom ett stängsel bor lyckligt tillsammans i baracker. Detta finner Bruno mycket orättvist då pojkarna på andra sidan kan leka med varandra hela dagarna medan Bruno sitter ensam i sitt rum utan någon lekkamrat.
.
En dag bestämmer sig Bruno för att göra något han älskar: att gå på upptäcksfärd! Han vandrar längst det mystiska stängslet i säkert en timme och på andra sidan finner han till sist en pojke i samma ålder: Shmuel. De inleder en sort vänskap som Bruno aldrig upplevt förut. En vänskap utan lek då stängslet skiljde dem åt.
.
En vänskap bestående av ord...
.
Blev en hel del om handlingen, men läser man den här bloggen så är man förhoppningsvis intresserad av att läsa!
Jag är oerhört tagen av den här berättelsen, och jag måste erkänna att jag faktiskt först såg filmen, vilket egentligen ledde till att jag köpte boken.
.
"Det är ett snilledrag av den irländske författaren John Boyne att berätta om det oerhörda och obegripliga genom att filtrera det genom en nioårings känslor och tankar" - Ulla Lindquist, DN
.
Självklart kan jag inget annat än att hålla med! Det finns ju inte direkt få böcker om andra världskriget och förintelsen. Just därför är denna berättelsen så unik. Bruno är så naiv och egentligen förståndig. Han har ännu inte blivit gammal nog att hjärntvättas av all den propaganda som ingav hat mot judarna. Han ser alla människor som lika värda. Vi ser ju likadana ut, tänker han. Jag skulle våga säga att man får en viss förståelse för att godhet trots allt kanske ligger i människans natur, men att hon lätt kan manipuleras till något helt annat.
.

.
Ursäkta alla punkterna, men jag lyckas inte få några mellanrum annars och då blir det jobbigt att läsa!
//Alexandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0