Bokblogg A&O&C

                   

Dagen började sorgligt. När jag kom till skolan samlades alla elever för att få höra en tråkigt nyhet. Vår engelska lärare, Erik, hade avlidit. Även om vi inte kände honom så bra var det ändå hemskt, dels med tanke på att han bara var 39 år och lämnade efter sig tre barn och fru. Döden är oundviklig, det vet vi. Men krig är något som ser till att folk dör tidigare än de borde. Så när jag tänkte på denna hemska händelse kom jag att tänka på just krig, och då på bokserien Sagan om klanen Otori.

Sagan om klanen Otori består av fem böcker. Eftersom jag inte kan avslöja handlingen i alla böckerna får jag berätta om den första boken, som heter Över näktergalens golv. Jag hittade den perfekta beskrivningen av handlingen på adlibris. Ursäkta min lathet...

Den grymme krigsherren Iida Sadamu ruvar trygg bakom sin fästnings murar. Näktergalsgolvet som sjunger vid varje steg skyddar honom mot lönnmördare. Ingen kan nå honom.

I en avlägsen och fridsam bergsby lever en ovanlig pojke. Takeo har ännu inte upptäckt sitt sanna jag, och känner inte till sin avlidna fars hemlighet. Men hans stillsamma liv förändras för alltid den dag då krigsherren Iida Sadamu skövlar och bränner hans hemby.

Takeo räddas av den unge herremannen Otori Shigeru, som för honom till sitt hem. Där sätts han i lära i allt en ädling behöver veta, men också i andra färdigheter - de märkliga, närmast jagiska förmågor som tillskrivs det legendariska Släktet. Långsamt upptäcker Takeo sanningen om sig själv, och om det öde som väntar honom.

Personligen älskar jag den här serien. Den har allt en bok behöver för att vara riktigt bra: Spänning, äventyr, kärlek, vänskap, förräderi, hämnd och framför allt synen på ära. Eftersom handlingen utspelar sig i Japan under den feodala tiden kommer man riktigt in i hur Japanerna tänkte. Det blev helt logiskt att man skulle skära halsen av sig om man hade svikit sin ledare, eller något i den stilen. Allt är ett maktspel och endast den allra listigaste segrar. Det jag försöker säga är att det är olikt på sättet vi ser saker och ting. Man får lära sig en annan kulturs sätt att tänka under en annan tid och får anpassa sig efter det. Det är också detta som gör det så spännande, då alla spelar ett spel, och man kan inte lita på någon...

Läser ni själva boken kommer ni kanske att förstå vad jag menar. Till dess kan jag bara säga att det är en oerhört bra bokserie!

Den fjärde boken, Vid hägerns skarpa skri, är en sequel till trilogin. Den utspelar sin alltså hela 15 år senare.

Den femte och sista boken, Och himlens vida väv, är vad man kallar en prequel, och för att förklara vad det betyder på ett enkelt sätt, så är det vad som hände innan första boken.

Jag får förstås inte glömma att berätta att författaren av serien är Lian Hearn. Det är dock ett pseudonym. Hennes riktiga namn är Gillian Rubinstein.

Till sist vill jag bara nämna en bokserie som på ett sätt är väldigt lik denna. Den heter Blodsarvet och är skriven av författaren Henrik Larsson. Den påminner om Otori för att även denna handlar om slagen för makten och rättvisan - fast i en annan kultur! Nämligen vår egen! Det har hittills kommit ut två böcker och en tredje är påväg! De heter Krigarhjärta och Isöhäxan. Så tycker du om Otori MÅSTE du läsa även dessa böcker. Jag kommer att berätta mer om serien i inlägg framöver. 

//Alexandra